Fem nyanser av Timo Lithén

Timo Lithén är född och uppvuxen i Vasa. Den stora frågan efter gymnasiet var om han skulle flytta till Sverige för att studera idrottspsykologi eller stanna i Vasa och studera till ekonom. Även om idrott alltid hade varit och fortsättningsvis är en stor del av hans liv, tog handelsvetenskapen hem vinsten den gången.

– Jag hamnade slutligen i branschen lite av misstag. När man gör sitt jobb bra och gör de rätta sakerna, blir man belönad, funderar Lithén.

Det nuvarande jobbet som biträdande chef kräver att man tillägnar sig olika roller.

– Man måste vara lite av en kameleont i mitt arbete. Jag försöker ändå alltid vara mig själv. Som chef är jag deltagande, tydlig och lösningsfokuserad. Min största framgång i yrkeslivet är den roll jag har idag.

De olika sidorna och nyanserna syns starkt i Lithéns liv även på fritiden.

– I december har jag jobbat på Ålandsbanken i fem år, och min nuvarande roll som biträdande chef inom Private Banking har jag haft ett år. Det här är mitt näst längsta arbetsförhållande, och förhoppningsvis kommer det att bli mitt längsta.

Jag vill ha ansvar i mitt arbete, men jag tror på en självstyrande organisation. Var och en får vara delaktig i beslutsfattandet.

Jag stödjer och delar med mig av idéer som chef, men själva förverkligandet är upp till varje medarbetare.

Jag har jobbat länge inom placeringsbranschen. Precis innan min examen 1999 fick jag en plats hos Gyllenberg, där jag spenderade de följande åtta åren. Arbetsplatsen innebar en snabb flytt från Vasa till Helsingfors. Livet förändrades radikalt och jag lärde mig enormt mycket om branschen under den tiden. Till Ålandsbankens kundförvärv kom jag via Pohjolas förmögenhetsförvaltning och några andra omvägar.

Ålandsbanken som arbetsgemenskap är tillåtande och diskuterande. Man kunde kalla det för en snäll organisation. Man ger alla en chans. Jag har sett väldigt olika organisationskulturer och ledningsstilar. Jag hoppas att min erfarenhet är till nytta i min roll som chef. Det viktigaste i mitt arbete är jobbgemenskapen och samarbetet med kollegor, och att se deras utveckling och framgång. Jag har fortfarande kvar vissa kunder. Jag vill behålla kontakten med kunderna och känna till deras erfarenheter.

Idrott har alltid varit en del av mitt liv. I min barndom och ungdom höll jag på med friidrott och hockey på fullt allvar. Hockey spelade jag tills jag blev 16 år. Friidrotten slutade jag med som 18-åring när jag förstod att det fanns så många bättre friidrottare.

De senaste åren har jag sprungit långa distanser och jag övervägde att delta i ett maratonlopp, tills min akillessena och läkaren tyckte annorlunda. Jag var tvungen att hitta på något annat. Inspirerad av en kollega började jag cykla i våras.

Jag har tre pojkar i skolåldern och jag har alltid tyckt att det är viktigt att även barnen får en stark relation till idrott. När idrotten blir en del av livet mår och orkar man mycket bättre. Jag är hjälptränare i Laajasalon Palloseura och har tränat alla mina barn.

Grundtanken i tränarskap är den samma som i chefsarbetet, att leda och hjälpa människor. I klubben är vårt mål är att lära spelarna bli tänkande spelare. I stället för den gammalmodiga modellen av skrikande ledarskap ska alla ta ansvar. I tränararbetet har jag någon gång fått höra att jag är lugn som en filbunke.

Jag tror att man kan påverka sin egen omgivning och sitt sinne genom positivt tänkande. Under förra höstens kurs i coachande ledarskap gick jag igenom hur man kan motivera sina medarbetare samt få dem att känna att deras arbete uppskattas. Allra först måste man utgå från att leda sig själv. När man förstår hur man själv fungerar, kan man även förstå andra.

Jag vill utveckla mitt eget agerande och öka min kunskap. Att känna att jag inte har någonting att ge i en situation skrämmer mig. Jag är utanför min komfortzon när jag talar inför en stor grupp människor. Det kräver förberedelse av mig, och det är något jag vill utmana mig själv i.

Jag vill framåt i min karriär, men jag är ingen extrem karriärmänniska. För mig är det viktigare att njuta av livet, men jag vill även föra arbetsgemenskapen framåt. Förändring gör mig entusiastisk och jag vill vara en del av det.

Under studietiden åkte jag till Skottland som utbytesstudent. Utbytesåret lärde mig att bli mer öppen. Skottarna är väldigt lika oss finländare, men man pratar betydligt öppnare om till exempel familjeangelägenheter och lön där. I höst besökte jag Skottland igen, den här gången med min son. Jag visade honom universitetet där jag studerade, tittade på fotboll och träffade vänner.

Många människor har haft en stor positiv inverkan i mitt liv. Bestämdhet, ihärdighet och till viss del även envishet kommer från min pappa, och mamma har lärt mig att vara empatisk. Det har jag även fått från min fru. Vi firar hela 23 år tillsammans. Tre år sedan köpte jag en valp till henne i födelsedagspresent, som en överraskning. Den treåriga blandrasen Millan är nu en viktig familjemedlem.

Vi flyttade en gång i tiden från Vasa direkt till östra Helsingfors, till Östra centrum. Efter två år flyttade vi till Degerö, där vi fortfarande bor. Vi flyttade till vårt nuvarande egnahemshus för åtta år sedan. Jag fäster mig inte vid det materialistiska, som huset i sig, men hemmet och familjen är en skyddshamn för mig, där jag alltid kan vara mig själv. Degerö som ställe har blivit viktigt. En stor del av vårt sociala liv är där, så jag skulle inte lätt byta hemort.

Av framtiden önskar jag mig att barnbarnen skulle ha en renare värld att leva i. Speciellt miljöns plastbelastning oroar mig. Ålandsbankens Östersjöprojekt är något jag alltid berättar om för kunderna. Det är fint att arbetsgivaren främjar miljöfrågor. Min fru pratar mycket om miljöfrågor, och när även arbetsgivaren gör det, måste även jag förändra mig. Ibland är det bra att tvingas till förändring, speciellt gällande miljön.

Mina bästa barndomsminnen handlar om idrott och gemenskapen däri. Jag har även många bra minnen från barndomens turer till stugan i Vasa yttre skärgård. På helger och somrar åkte min familj alltid till stugan.

Jag har ingen egen stuga. Jag blir uttråkad om jag inte kan ta mig från en plats till en annan, och stugans arbetsläger tilltalar mig inte. Jag njuter av små projekt, som att bygga en terrass, men på semestern vill jag helst ta det lugnt.

Semestern spenderas bäst med att åka båt. Med familjen åker vi mycket i vår 8-meter långa Yamarin-motorbåt. Någon gång i framtiden skulle jag även kunna tänka mig att segla. Havet är ett element som lugnar mig. Om jag har svårt att somna tänker jag ofta på havet.

Att motionera, åka båt och träffa vänner är de bästa sätten att koppla av. Tyvärr hinner man alltför sällan sätta sig ner ordentligt och prata och basta med sina vänner. På somrarna träffas vi alltid ett par gånger och varje vinter försöker vi också ordna en skidresa till Alperna.

Tillsammans med familjen och vännerna är jag som lyckligast, men å andra sidan trivs jag väldigt bra även på jobbet med mina kollegor. Jag upplever att jag har kollegor som uppskattar mig och vice versa.

Artikel från Ålandsbanking nr 2/2018 (publicerad 04.02.2019)
Text: Tarja Vilén / Foto: Jetro Stavén