En delikat balansgång

Inledningen på 2020­talet har på många sätt präglats av exceptionella händelser. Det har varit global pan­demi, krig på tröskeln till Europa, energikris, galop­perande inflation och häftiga räntehöj­ningar. Om du som investerare vid inled­ningen på decenniet hade haft insikt om vad som komma skulle, hade det kanske varit frestande att fördela sitt sparande i en nödportfölj bestående av lika delar ficklampsbatterier, konserver och fysiskt guld – eller åtminstone sikta mot det som brukar klassas som den säkraste av finansiella tillgångar, nämligen statsobligationer.

Men granskar vi avkastningen sedan inledningen på 2020 visar den på ett annat utfall än många befarat. Trygga globala statsobligationer har minskat i värde med 15 procent under perioden. Tar vi ett kliv ut på riskskalan och ser på europeiska företagsobligationer handlas dessa på ungefär oförändrade nivåer, medan hög­ ränteobligationer är upp 10 procent.

Hur ser det då ut på aktiemarknaden, tillgångsslaget som brukar betraktas som det mest riskfyllda bland traditionella finansiella tillgångar? Jo tack, ett globalt aktieindex, inkluderande utdelningar, har lyft nära 60 procent under de drygt fyra år som passerat sedan nyårsafton 2019. Återigen visar det sig att investerare får betalt för att bära risk. Det är lätt att bli uppskrämd, men en läxa är att det snabbt gäller att ta sig tillbaka till ett väl avvägt risktagande.

Våren 2024 har inneburit nya historiska toppnoteringar på flera aktiebörser i USA, Europa och Japan. Globala teknikbolag har suttit i förarsätet, påhejade av förhoppningar om utvecklingen av artificiell intelligens. Men uppgången stöds även av generellt
starka delårsrapporter från bolag också i andra sektorer. Vi ser dessutom försiktigt positiva konjunktursignaler vilket bidrar till ökad tilltro om stigande företagsvinster.

Vi räknar med att 2024 innebär en gradvis konjunkturell återhämtning, efter ett svagt, men trots allt tillväxtmässigt bättre fjolår än befarat. Revideringstrenden bland ekonomiska bedömare tar små steg i positiv riktning, men ännu är vi tidigt i återhämtningen. Etablerade prognosmakare som IMF och OECD har gjort försiktiga uppjusteringar i sin syn på global tillväxt.

Men prognosmakarna understryker sam­ tidigt att utsikterna för kommande år är relativt återhållna och innebär en global ekonomi som växer i underkant av histor­iskt genomsnitt. Det finns därför utrymme för ytterligare upprevideringar under kommande kvartal, om inflation och räntor kommer ned och skapar utrymme för hushållens konsumtion att ta fart. I förläng­ningen räknar vi även med att företagens investeringar och lagercykeln vänder upp för att möta en tilltagande efterfrågan.

Den amerikanska ekonomin går på sed­vanligt maner i täten, medan Europa släpar efter. Men vi tycker oss se begynnande vårtecken också på vår sida om Atlanten. Den kinesiska ekonomin var en tydlig bes­vikelse under fjolåret, men från myndig­hetshåll ser vi allt fler stimulansåtgärder i syfte att få fart på återhämtningen.

Sedan inledningen på 2024 har det skett en tillnyktring av förväntansbilden i obliga­tionsmarknaden. Synen på penningpoli­tiken är i nuläget betydligt mer realitisk, med tre till fyra prognosticerade ränte­sänkningar under året, med start under tidiga sommaren. Tron på räntesänkningar gäller för såväl ECB, Fed som Riksbanken.

Detta kan jämföras med marknadens förväntningar vid ingången på året, om sju till åtta sänkningar, vilket knappast var förenligt med vårt basscenario med en tydlig konjunkturell återhämtning. Börsen har klarat perioden av turbulens i ränte­marknaden anmärkningsvärt bra, i sam­band med att överdrivna förväntningar om sänkningar har korrigerats. Detta ser vi som ett tydligt styrketecken.

I avvägningen mellan en tydlig konjunk­turåterhämtning i kombination med färre räntesänkningar i ena vågskålen, samt svagare tillväxt och fler räntesänkningar i den andra vågskålen, då föredrar vi definitivt en vinstdriven börs – framför en marknad som styrs av räntesänkningar i eftermälet av tillväxtbesvikelser. Visst finns det tydliga orosmoln framöver, men vår syn är att en mjuklandning av ekonomin är på väg att lyckas.

Med det sagt, så är riktningsförändringar i finansiella marknader ofta påfrestande. Emellanåt smärtsamma. Att ligga rätt är belönande, men det gör ont att vara fel­ positionerad. Det är ofta denna olust som får investerare att styra om i portföljer. Det pågår en ständig dragkamp mellan vankelmod och tillförsikt i marknaden. Vårt dagliga arbete som förvaltare är att vandra en delikat balansgång i denna miljö.

NIKLAS WELLFELT
Chefsstrateg på Ålandsbankens Fondbolag
Artikel från tidningen Ålandsbanking nr 1 2024 (Publicerad 07.06.2024)